Salim Barakat inleder sin diktsamling ROV med versraden: ”Med marmorhand smeker det osynliga sin lust”. Därefter går det i en svindlande fart. Jag har förstått att det skall vara svårt att tolka poesi på arabiska till svenska, och det är ju svårt för mig att jämföra med originalet – men utan hänsyn till det är min bedömning att Barakat uppvisar exempel på tempo, nerv och en fantastisk begåvning i ROV.
Salim Barakat är kurd, ett historiskt förtryckt folkslag vars texter likt exempelvis afroamerikanernas kulturyttringar, riskerar att utsättas för politiska läsningar vare sig det sker med en inbjudan från texten eller ej. Samtidigt som jag menar att all skönlitteratur går att läsa politiskt i och med att litteraturen är en del av samhället, kan representationen spöka i bakhuvudet. Gör mitt svenska huvud den kurdiske författarens text till något som den inte är? Kanske till och med förminskar den? Risken känns inte överhängande med ROV men frågeställningen dök upp under läsningen; är det någon här som har läst Mahmoud Darwishs bok ”Kurden har ingenting utom vinden” förresten?