Till och med jag förstår att man en sån här dag, på en boksajt, måste blogga om nobelpriset i litteratur. Och så har jag inte läst henne. När det för en gångs skull också är en av många läst författare. Nåja, Grattis Doris Lessing! Och grattis akademien som kanske börjat inse att det finns kvinnor som skriver böcker – 10 kvinnliga litteraturpristagare sen 1901 är en häpnadsväckande dålig statistik! Sen kan man tycka att det är märkligt att 2007, i prismotiveringen, skriva att Doris Lessing är ”den kvinnliga erfarenhetens epiker”, varför inte den ”mänskliga” erfarenhetens; om jag förstått det rätt har hon ju skrivit allt från politiska romaner till science fiction och inte minst böcker om människans förhållande till djuren.
Så vad skriva när man inte läst? Jo, att det är rätt coolt att som första kommentar säga att ”jaha nu har jag vunnit alla jäkla pris i Europa”! Och såg ni Horace när han berättade vem som fått priset, och i intervjun efteråt? Han var helt till sig, som en femåring som fått sin första tvåhjuling och nu ska berätta det för sin bästis i granngården. Han var uppenbart nöjd över valet. Skönt att se mitt i formaliteterna. Själv hade jag hoppats på Inger Christensen eller Richard Ford, eller förstås helst Tomas Tranströmer. Så här skriver bara han:

Satellitögon

Marken är sträv, ingen spegel.
Bara de grövsta andarna
kan spegla sig där: Månen
och Istiden.

Kom närmare i drakdiset!
Tunga moln, myllrande gator.
Ett susande regn av själar.
Kaserngårdar.