Jag minns att jag bloggade att jag drömde. Nej, jag drömde att jag bloggade, så var det, jag glömde fel; i drömmen bloggade jag som i dvala, som i trance bloggade jag att jag satt på en ö av glas och under mig pulserade genomskinliga brännmaneter i takt med mina radbrytningar och för ett ögonblick drömde och bloggade jag exakt samtidigt och det blev nästan litteratur medan blåsfiskarnas gälar öppnade och slöt sig i takt med mina kommateringar och ön blev ett torg och jag minns att jag drömde om ett kafé mitt på torget där jag satt och bloggade och mina åsikter var starka som titan och jag var för allmän värnplikt och emot betyg i grundskolan och när jag vaknade var det sommar på den ön och människor kom och gick
i takt med varandra, haltade ur rytmen tillbaka till torget och sen ut på ön igen.