Min kompis Jakob ringer och säger att nu får det vara nog med metabloggande och gränsfiktion. Han säger att jag istället ska rapportera från bokmässan, så nu gör jag det. När jag gick runt på bokmässan tänkte jag på min kompis Patrik. Han är rädd för att dö. Han säger att det inte är så mycket detta att försvinna som insikten att han inte kommer att hinna läsa allt han vill. Patrik skyndar sig hem från jobbet för att hinna läsa. En helg i kvartalet åker han till Järvsö pensionat och läsläser. Då läser han Harry Martinsson, Eyvind Johnson och Kjell Westö. Han går upp på morgonen, äter frukost, läser, äter lunch, läser, äter middag och läser tills han somnar. Patrik säger att han dessa helger känner sig extremt levande. Det tänkte jag på när jag gick bland montrarna i sorlet, vimlet, bruset, knuffarna och mikrofonrundgången, och de miljoner titlarna flöt samman och rasslade runt i huvudet ungefär som när man skakar ett alfapetspel i kartongen. Så där gick jag och stressade upp mig hela torsdagen, hela fredagen, hela lördagen och halva söndagen, tills jag av en slump bläddrade i en tunn diktsamling av Markku Paasonen. Plötsligt märkte jag hur hela kakafonin började snurra kring en av hans dikter och jag förstod att jag snarast måste boka en helg på Järvsö pensionat. Jag ska gå upp på morgonen, läsa Paasonen, äta mina måltider och däremellan läsa Paasonen och sen läsa Paasonen tills jag somnar. Så här bra kan poesi vara:

Dansen

Genom den brinnande stadsdelen, genom stads-
delen av aska förföljer han mig och jag flyr, genom
kvällen som vidgas ur en kolflisa flyr jag, jag tar
en taxi och far dit där lyftkranarna förvrids av
blyhimlens tyngd, genom ett regn så tätt att det
kallas hav, genom snäckans irrgångar förföljer jag
honom och han flyr, han tar en taxi och jag säger
åt den andra taxins chaufför, Följ efter, jag förföljer
honom genom den brinnade stadsdelen, genom
stadsdelen av aska förföljer jag honom till en trakt
som en mörk kappa dragits över, jag följer efter in
genom kappans krage, in i det broderade sidenfodret,
det stjärnbeströdda, med sjöstjärnor, köttätarsippor
beprydda, han förföljer mig i en segelbåt av trä och
jag flyr i en båt av sten, i en ubåt av bly flyr jag ge-
nom havet av kvicksilver och himlen av svavel, jag
förföljer och han flyr, han förföljer och jag flyr i det
djupnande mörkret i allt vidare cirklar.