Lysande, men
i den får huvudpersonen ett uppdrag - att översätta Chateaubriand flertusensidiga memoarer
och där talas om dessa memoarer och dess publicering
så jag blev så nyfiken,
försökte googla men fick inte så mycket svar. Någon som vet något om dessa memoarer och en mystisk älskarinna vid namn Madame Recamier?
Eller är det Austers utomordentliga realism som visar sig igen, tro?
majalu
2008-11-16 · 23:36majalu
2008-11-17 · 00:39Alltså det är ju moln det med... (det var inte avsett som en förolämpning, tyvärr har jag ett grovt språkbruk ibland).
Ja, jag tyckte nog att litt.vet var väldigt mycket korstoppning, men å andra sidan så var det faktiskt bra att ha, så jag vill absolut inte avskräcka någon att läsa littvet...! Eller ifrågasätta att det är bra att sätta in litteraturen i ett historiskt sammanhang.
Även om man kan vara försiktig med att tro att man får ett facit.
ungefär så
kram
chrisma
2008-11-17 · 23:13utan snarare om Austers beskrivning av hur det gick till när memoarerna gavs ut - som ett aktiebolag - var det så tro?
och
i Austers bok finns översättningar av memoarerna - är de sanna tro?
Omöjligt att veta med Auster!
Huvudpersonen som är littvetare säger att C´s memoarer är de bästa någonsin utgivna
majalu
2008-11-17 · 23:26Ja, jag har också hört att C:s memoarer är helt fantastiska. Vet inget om utgivningen... Skulle tro att Auster har använt sig av en befintlig översättning (alltså, om han har utdrag ur memoarerna så är nog inte just det påhitt, alltså att Auster själv skulle ha skrivit något i C:s namn). Jättespännande alltihop (jag har aldrig läst Auster...)
chrisma
2008-11-17 · 23:43han är hela tiden olik sig
och ändå lik, alltid en personlig katastrof, alltid smärtsam realism
men olika angreppssätt och teman.
Får hålla utkik efter C´s memoarer då, verkar mycket spännande.
En annan sak - jag är glad att du dissade Vallgren och Den förunderliga kärlekens historia (eller vad eländet hette) i din bok. Vilket utomordentligt dravel.Och så blev eländet prisbelönt!!
durr
2008-11-18 · 09:01














"Minnen från andra sidan graven" (Mémoires d'outre-tombe). Inte läst den, däremot romanerna Atala och René, för länge länge sedan när jag pluggade fransk litt.historia. Intressant epok, den tidiga romantiken eller förromantiken. Madame Récamier, jodå, hon hade salong dit hon bjöd in folk som inte gillade Napoleon, jag minns inte om hon och mannen med det köttiga namnet hade det ihop det eller ej....