2009-02-28 · 13:25

Gubbarna är ju inga gubbar, utan ganska unga män.
Varför fick jag för mej att de var runt 50? De kan ju vara högst 25.
Antagligen  berodde det på jaktstugan. Det lät så etablerat.
Nu börjar det röra sej i alla fall och bli en psykologisk thriller fattar
Kerstin

2009-02-28 · 12:22

När jag får en ny läsvän vill jag inte bara trycka på Godkänn utan även hälsa välkommen. Men tji fick jag, när jag tycker på avataren till den nya. Då kommer det förargliga "Du har inte behörighet".
Likaså när ja trycker på "Mina grupper".
Visst jag hittar in andra vägar, men varför behöva inleda bekantskapen, med ett så avvisande besked
klagar
Kerstin

2009-02-26 · 12:15

Började på Karin Fossums senaste igår. Ganska trög tycker jag, men den tar väl sej. Men tre gubbar i en enslig stuga i fjällen vad kan det väcka för nyfikenhet?

Däremot sorterar, arkiverar och läser jag brev från mina mostrar till min mamma under 30-talet.

Den här sågningen av en otrogen ingift morbror och hans nya är väl underbar:
-Ja, det blev tråkigt för G. Det kom ju så oväntat. Ja, S är en riktig knöl, men det man sår får man skörda och skörden brukar bli större än sådden....
-Nu är S fortfarande kär i sitt fruntimmer från Stockholm. Hon är omkring 40 år, längre än han, stora fötter, dubbelhaka och tjock för övrigt. Inte vet vi vad han har för smak. Men hon är född von... och har visst lite slantar. Det är väl det som drar. S har alltid varit kär i pengar, så nog kan han sälja sej...

Faktiskt roligare än Fossums gubbar
tycker
Kerstin
 

2009-02-25 · 23:36

Det första jag måste säja är, att Jens Liljestrand är en verklig berättare. Historien löper rytmiskt fram genom sidorna, tar oväntade vändningar, men riktningen ligger ändå fast. Så plötsligt löses allting upp och känns nästan som om allt var en ond dröm eller som ett ljus kan skönjas i  tunneln.

Mannens rädsla för sej själv, sina tillkortakommanden, sin otillräcklighet, sin styrka och våldsamhet och så det eviga manliga dilemmat: Är jag far till mitt barn, allt det går som en röd etsande låga genom alla novellerna.
Egentligen, nu när jag är inne i det här skedet av mitt liv, döhalvan som det så poetiskt har uttryckts, så tycker jag det är märkligt med den kvinnliga striden om vem som har makten i man/kvinnarelationen.

Makten tillhör otvivelaktigt kvinnan och det leder naturligtvis till en försvarsställning hos mannen. Hon vet och ingen kan ifrågasätta hennes moderskap. Den enda väsentliga frågan, när det kommer till vägs ände. Den rymmer allt.

Jag uppskattar att JL inte har några pekpinnar i sitt skrivande. Han gör inte intyck av att vilja tala om för sina läsare hur det förhåller sej, så att man ska förstå. Han är lika grubblande och frågande själv.
Skönt!
Det som förvånade mej var hans flata förhållningssätt till de sikher han talade om på sin blogg. Han verkar ju ha förmåga att fantisera fram vilken sorts djävulsskap som helst. Våld, bedrägeri, förnedring, förintande, utplåning, kränkning och de uppträder i förhållandet mellan man- kvinna, barn- vuxen, vårdare -klient, chef -underställd, artist-publik

Hur kunde han tro att dessa personer som ville fotografera hans lilla dotter skulle vara så godhjärtade, när det kom till kritan?
Men bloggen handlade inte om boken utan om författarens förhållande till världen och hans, som jag tycker, sviktande kritiska iakttagelseförmåga i verkligheten. Kanske en förutsättning för att skriva den sorts berättelser som han gör.
Dom börjar ju ofta ljust. Ja, och sen går det som det går...

Bra bok, känns modern och riktar in sej på de eviga frågorna vadan och varthän
upplever
Kerstin

2009-02-24 · 13:04

Idag ska det ske! Kungen har meddelat statsministern och idag blir det konselj! Daniel får sin Vicoria och hon får honom!
Festligheter väntar och tänk på så många romaner som skrivits under kunglig flagg genom århundradena.
POE har bidragit med en av de mer fantastiska. Vem minns inte boken om Désirée av Ann-Marie Selinko. En underbar roman att läsa när man var ung.
Peter Englund har också gjort sitt i frågan.
Länge leve kungahuset och Grattis Victoria!!!
hurrar
Kerstin

2009-02-18 · 12:00

Paris-Dakar är beställd. Camus Främlingen är nästan utläst på en kväll. Tretton steg är slut. Sammanfattningsvis håller jag med Strindberg: "Det är synd om människorna"
Kerstin

2009-02-15 · 10:58

Nu har jag kommit till halva boken och hemskheterna bara växer. Sambanden mellan personerna börjar också utkristallisera sej. Hon skriver bra Ruth R, det är svårt att sluta läsa fast liklukten tränger sej på.

Vad är skillnaden mellan deckare och deckare? Vad betecknas som rysare och skräck? Tretton steg vilken genre tillhör den? Knappast deckare tycker jag för där är morden en kriminell handling som poliser som Linley, Wallander, Barbarotti eller deckare som Miss Maple eller Maisie Dobbs ska lösa. Ibland ska de också förhindra att morden blir ännu fler eller att det inte var ett olycksfall utan ett mord.
Hos Ruth R följer vi mördaren på hans väg mot morden och hur han ska bete sej med de eländiga kroppar som han riskerar dra på sej. Det måste vara ett betungade problem för alla mördare. Hur blir jag av med skiten i alla bemärkelser? Vem eller vilka ska klara sej är nåt jag funderar på nu.

Såna här tankar hyser jag nu på söndagförmiddag och försöker samtidigt åstadkomma ett litet föredrag om blommor och trädgårdsintresse till i morron.
Kerstin

2009-02-13 · 11:00

Sveriges Radio har ganska konsekvent infört att säga talesperson istället för talesman i sina intervjuer och meddelanden. Är det nån mer än jag som lagt märke till det?
Nu undrar jag om man också ska börja säja engelsperson istället för engelsman och fransperson och norrperson?
Beträffande finnarna så löser det sej med finne och finska. Likadant kan man gå runt fransmännen med fransos och fransyska. Dessvärre har finne, finska och fransyska även andra betydelser som blir lite lätt löjeväckande.
-Har du sett en finne i ögonen nån gång?
-Nej jag brukar se dom på näsan.

Nu undrar jag om Talmannen i riksdan också ska bytas ut till Talperson eller om man ska skifta till Talfru eller Talfröken i förkommande fall?

Det är tydligt att det indefinita pronominet  "man" är alltför laddat i officiella sammanhang.
Fånigt
tycker
Kerstin

 

2009-02-10 · 23:06

Det var dödshjälpsproblemet som kom mej att läsa den här boken. Den ledde in mej på en annan problematik organdonationer och transplantationer. Frågeställningen belystes i "Allt för min syster" av Jodi Picoult på ett mer näraliggande sätt, än i "Enhet".

Här kom ett samhällsperspektiv in nämligen "de umbärliga" och "de oumbärliga". Ett förfärande perspektiv med en förfärande politik som grund. Politiken diskuterades inte. Den var redan etablerad och protesterna var bara antydningar. Boken var heller inte inriktad på att diskutera politiken, tror jag. Den diskussion som fördes var hellre människans självförintande anpassning och den inverterade tillfredställelse det gav att äntligen kunna vara till nytta - som organdonator.

Men var fanns dödsångesten? Var fanns förtvivlan över att inte fullföljt de intentioner som en gång funnits. Var fanns känslan av att vara värdefull även om man inte förverkligat sej själv genom sina barn. Skapandet och betydelsen som människa har många vägar, men de godkändes inte här.

Här utmålas inte världens undergång genom kärnvapenkrig eller miljöförstöring utan genom att människans värde som människa har tillitetgjorts i skenet av att bara de oumbärliga får leva vidare.
 

2009-02-10 · 09:52

Det är ordlossning
Ordflaken kommer drivande
på tillvaron och jag
jumpar mig över.

Lars Huldén
Kanske en passande dikt med tanke på våra diskussioner här på bloggen.
Nu får nån annan gärna ta över tisdagen.
Kerstin

Lars Huldén född 5 februari 1926 i Jakobstad, Finland. Han är en finlandssvensk författare, översättare och professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet och fungerade som inspektor för Vasa nation åren 1969–81. Bland annat har han gjort 1999 års översättning av Kalevala (tillsammans med sonen Mats).

2009-02-09 · 16:47

Tretton steg  av Ruth Rendell har kommit från bibblan och den ska läsas så fort Enhet är slut. Drar ihop sej nu och jag funderar för fullt vad jag ska säja om den. Mycket tankar väcker den i alla fall.
Främling -ett mycket slitet exemplar- fick också komma med hem. Räknar med att läsa den alldeles innan 1 mars och dyka upp på Kulturhuset med den under armen.

glasöron har rekommenderat Tretton steg som en inledning till RR. Få se nu vad jag tycker om den. Men på glasöron
litar
Kerstin

2009-02-06 · 15:27

Jag blev förstås nyfiken på Jan Buses läshög, vad som kunde ligga i den. Jag förstår att våra intressesfärer skiljer sej kapitalt och varför han inte kommenterar de böcker jag och många med mej läser här på bokcirklar. Kanske kan det öppna nya världar för några här på bloggen.Här kommer några klipp från det jag fann på Google:


1.And They All Sang: Adventures of an Eclectic Disc Jockey
by Studs Terkel
About this title: Throughout the second half of the 20th century, Pulitzer Prize winning oral historian Studs Terkel hosted a legendary daily radio program on WFMT in Chicago, presenting listeners with his inimitable take on a wide range of music. His latest work of oral history shows readers this completely different side of the brilliant and far-ranging musicologist

2. Faktabok om Beat, Bob och Sam: Sam Shepard
Rolling Thunder Logbook
http://www.vk.se/Article.jsp?article=25794
Få har betytt så mycket för den amerikanska (och för all del, europeiska) motkulturen som beatförfattarna. De var de första som på relativt bred och i någorlunda samlad front satte sig på tvären mot "the american way of life", mot konsumism, inskränkthet och konformism, mot allt det där som föregångaren Henry Miller hade kallat "den luftkonditionerade mardrömmen".

3. Om Diane Arbus bok i Harper's, November 2003
"Looking through REVELATIONS--revising the icons, as it were, in the new light of the artist's writings--I begin to contemplate the existence of something deeper than the psyche and the trappings of personality....If there is such an entity as the soul, it could be argued that it is the ultimate object of Arbus's explorations. Like Flannery O'Connor, she employed the grotesque as a staging ground in her quest for the transcendent." -- Jonathan Dee 

2009-02-04 · 10:54

Det här är en tänkvärd bok om kvinnors villkor, drömmar, förvillelser och mognad. Som en alltid landstingsanställd och en av dem som häcklas i boken som inskränkt paragrafryttare och väl förtrogen med de villkoren, vill jag säga att det här är en bok som ger insikter som inte kan fås genom utbildning.
Mina undringar är många och jag har fått en del svar. Hur kan en skuld på 36 000 leda så långt om det inte funnits en nyfikenhet och beredskap, om än omedveten, att kasta sej in i den här världen? C har en längtan att få visa sina företräden och hon har talang att göra det. Dessutom har hon talang att berätta om det, så vi kan få en glimt av hennes resonemang.

Duktig i skolan , målmedveten, snygg, inte aningslös bara oerfaren och med en gigantisk nyfikenhet och orädsla. Härligt, härligt men farligt, farligt.

Hur kan man bälja i sej så mycket alkohol utan att gå under? Visserligen med många tricks, men mot slutet räckte inte champagnen utan fylldes på med starkvin eller sprit. Undra på att många går åt, blir plufsiga och tappar kontrollen. En stark kropp är naturligtvis en förutsättning, men många verkar sakna den skyddande egenskapen att somna efter några glas.

Hur kan dessa herrar spendera såna monstruösa mängder med pengar på champagne de inte vill ha och en flicka som inte vill ha dom? Är det till detta direktörernas bonuspengar går? Stackars dom i så fall. Jag har faktisk undrat vad de använder dessa miljonbonusar till. Båtar, flygplan, slott och annat godis kräver faktiskt en hel del både tid, organisation och omvårdnad. Men de har dom väl också. Clinton har ett palats i Egypten har jag hört och hans lilla historia med Monica Lewinsky verkar ganska menlös tycker jag.

Beskrivningen av den personliga utvecklingen trots alla sunkiga erfarenheter och kladd är bra. Den visar att de som har en stabilitet med sej i bagaget vet vart de ska ta vägen, när allt går över styr. Inte bara rent praktiskt utan också med ett innehåll att värna om. Beskrivningen av julfirande hemma i Malmö vittnar om det.

Har Caroline en patologisk personlighet? Hur var det: snälla flickor kommer till himlen...

Jag tror hon kan komma hur långt som helst om inte djävulen far i henne. Beträffande uppgörelsen med Gud så tycker jag han gjorde vad han skulle. Han väckte Caroline i tid, men misslycades med Chanel.

Skönlitterärt? Att någon kom att tänka på Proust vittnar väl om kvalitéer. Han var långrandig och kom bara en liten bit i den boken
Så talade
Kerstin

2009-02-03 · 10:23

Vem du älskar –

Vem du älskar – det är intet.
Att du älskar – det är allt.
Skönhet sveper nog din kärlek
kring din älskades gestalt,
mera eller mindre mäter
blott ditt eget hjärtas halt.

Fråga icke varför hjärtat
Brinner, blott det ej är kallt.
Vem du älskar – det är intet
Att du älskar – det är allt.

Jarl Hemmer:
Prins Louis Ferdinand, 1919

 Även Hemmer led av en bipolär sjukdom med djupa depressioner som alltmer tog över hans krafter. Jag tycker mycket om hans ton som kan vara glad och lekfull, men också mycket vacker.
Budskapet i den här dikten är så enkelt och klart uttryckt. Kan livets mening formuleras tydligare?
Mot slutet av livet fick han allt svårare att skriva och till slut tog han sitt liv.

Jarl Hemmer född i Vasa 1893 och död i Borgå 1944.