2009-10-31 · 11:48

Tack till bokaina som jag tror jag fick tipset från. Annars tack till den som gav det! Jag gillar verkligen Joanne Harris. Trots att jag inte är mycket för det ockulta, så är jag villig att kalla de spänningsfält som bildas mellan människor för magiskt. Där jag ser ögonskiftningar och nanorörelser i kroppen beskriver hon färger som flammar upp eller fladdrar svagt. Jag njuter av alla hennes dofter och kryddor. Värmen från spis och ugn och det rytmiska dunkandet på marmorplattan skapar en uråldrig atmosfär som känns evig.
Efter ungefär 3 fjärdedelar tyckte jag boken tappade lite i tempo. Men bara nån sida bort tog den ny fart och kändes ännu mer spännande. Intrigen blev mer komprimerad och slitningarna mellan huvudpersonerna framstod i ett alltmer avslöjande ljus.
Och så förstås miljön -Montmarte i Paris- där jag själv varit så mycket.
Och titeln -Karamellskorna- den samlar allt om förförelse både inom och utanpå människan, som sändare och mottagare.
Det var en härlig läsning i den flammande höst vi erbjudits i år.
Leve hösten och goda böcker
saluterar
Kerstin

2009-10-20 · 21:17

Nu är den utläst. Jag förstår att Paul Auster gav henne uppmuntrande kritik. De är lite samma andas barn. För mej är CC ändå så mycket mer levande och trots hennes ensamma vankande på Paris gator kändes hon mer sorglig än inkrökt i sin ensamhet. Först tyckte jag synd om mannen som hon uppvaktade, men sen tyckte jag mer synd om henne och hade velat trösta och befria henne. Hennes sista utrop kändes till slut som en befrielse.
Nån människa med anlag för lycka verkade CC inte vara, men till slut undrade jag om det inte var Ange som drog det kortaste strået. Trots alla hennes företräden.

2009-10-12 · 22:52

Gå och se den om du är sugen på en lättsam och humoristisk kärlek-och förälskelsefilm. Jag såg förhandsvisning ikväll på mitt medlemskort på Stockhoms Filmfestival (SFF). Premiären kommer 23 oktober. Den är så härlig. En riktig feel-good-film.
Gå bara
ropar
Kerstin

2009-10-11 · 19:54

Både Harry Martinsson opch Eivind Johnson är stora författare tycker jag, väl värda sitt Nobelpris. Aniara är ett imponerande diktverk med mycken människokännedom och aningar om den framtid vi nu lever i.

Eivind Johnson är ändå den som står mitt hjärta närmast. Hans "Krilon-serie" och "Drömmar om rosor och eld" är två helt väsenskilda verk, men ändå lika fascinerande och spännande att läsa. Den sista hör till de bästa böcker man kan hitta. Krilonserien är ett starkt och klart ställningstagande mot nascismen skriven under andra världskriget. Jan Troells filmatisering av "Här har du ditt liv" var också en fantastisk upplevelse.

Den hårda kritik de båda möttes av för att de tilldelats priset blev deras död. HM tog livet av sej och EJ gick bort knappt två år efter. Det var inte rättfärdigt att se dem dömas så hårt och sen svika dem och inte ge dem allt stöd. För övrigt begick HM harakiri.
Så nog fick de betala för den ärebetygelsen
hävdar
Kerstin

2009-10-11 · 12:14

Först blev jag helt fascinerad av programledaren Karin Winther. Så naket stylad och så skärpt. Jag bara stirrade. Men... vem var hon lik? Den bleka hyn, det strama håret, googles? JOOO!!! Vår egen Nina Frid.
Det måste varit titeln på programmet som inte lockat mej. Jag får antagligen helt fel associationer. Tillgjord, överdriven och löjlig. Lite överdriven kan jag tycka att Winthers styling var. Tycker nog att Nina funnit en bättre nivå. Men kul ändå. Genomförd. Som programledare får man väl ösa på.
Så är det så roligt att få träffa nya svenska artister som är så skickliga och medvetna som Linda Sundbladh. Bra bra bra...
Och jag som älskar mode tyckte också det var kul med den italienska unga modeskaparen. Vad han nu hette?
Det är härligt med de unga tjejerna som törs vara både snygga, handlingskraftiga och skärpta. 
Tyvärr missade jag Lily Allen i nåt tidigare program. Henne gillar jag också
underrättar
Kerstin
 

2009-10-09 · 19:29

Nu har jag varit på inspelningen av Babel för den 14/10. Temat var: kändisar skriver böcker. Carolina Gylling och Andreas från Idol samt en rescensent från DN och därefter Mikael Nyqvist, som kommer först i programmet. Han var ju höjdpunkten, så jag tycker de ska ta honom sist som vi fick i inspelningen.

Ett par kommentarer: Pernilla kallade sej studioman och inte studioperson. Tack för det. Det indefinita pronominet fick ha kvar sin status. Hon var väldigt bra och eldade upp publiken till skratt och applåder och lyckades hålla en bra blandning av spontant och arrangerat.

CG hade fått svart hår och hade lika bra och medveten bildtagningsvana som MN och även Idol-Andreas. Alla var mycket seriösa.
Rescensenten från DN Jonas Teng? hade det svårast och ville bevaka sin nördiga framtoning. "Jag är inte intresserad av människor".
Publiken bestod till 90% av damer i pensionsåldern och några stylade killar i keps. Dessvärre hade de stylat sej likadant trots att de inte hörde ihop. Förargligt för dem
tror
Kerstin

2009-10-08 · 19:46

En kort liten bok med ett optimistiskt slut. Längtan tror jag är ordet för den här boken. Längtan till det som gått förlorat, men som till slut leder till en ny tilltro och inre ro.