2008-09-19 · 14:58

Jag blev så besviken på Babel att Siri Hustvedt inte dök upp. Bruno K var visserligen mycket intressant, men det var SH jag hade bespetsat mej på.
Sagt och gjort jag skrev och frågade och se här kom ett svar. Det var ju trevligt:

Hej Kerstin.

Intervjun med Bruno K. Öijer ansågs i sist stund kräva så stor plats att den knuffade bort inslaget om Siri Hustvedt. Men bäve icke - Siri dyker upp framöver i Babel. Förmodlingen den 2 oktober.

Allt flyter!

Hälsar
Daniel Sjölin, Babel

2008-09-19 · 14:47

att bilden var för tung, så det var därför jag inte fick den att fastna.  Jag blev bara ett stort frågetecken.
Bad Gastein utgör bakgrund på bilden. Men finns det några österrikiska författare av dignitet? Jag minns ingen skönlitterär i alla fall.
Maria von Trapp skrev boken som blev underlag till Sound of Music. Salzburg är hembygd för Familjen Trapp och man kan besöka deras slott och se var filmen är inspelad, men det gjorde inte jag.
Jag bara läste Den trettonde historien efter dagens vandringar och bad.

2008-09-18 · 11:16

Hur tar man bort det som blivit dubbelt? Har sett flera som lagt in sina "läser just nu"-bok om och om igen. Konstigt!!! Varför gör dom så??? Nu är jag där själv och har hamnat på flerdubbel upplaga på flera ställen. Går det inte att rätta till sina misstag, ofullkomligheter och tillkortakommanden  här? I livet gör det inte det, men här på bloggen borde man få en chans tycker jag,
Kerstin

2008-09-18 · 10:34

Det här var en riktigt bra bok. Spännande och mystisk på ett sagoaktigt sätt. Onda och goda människor, men mest onda. Människor med alla möjligheter som hamnar utanför i sin egen självupptagenhet. Den handlar om att läsa och lyssna, att berätta och betrakta, att reflektera kring sej själv och att vara delaktig i andras öden.

Boken känns annorlunda och tar sitt avstamp i den tidiga romanlitteraturen och sätter in den i ett tidlöst perspektiv. Det finns inga telefoner.  Man skriver fortfarande brev och inväntar svar efter flera dagar, men historien utspelar sej i modern tid. Tror jag, eller är det ingen tid.

En del frågetecken kvarstår. Hur var det med berättarens mor och far? Vad hände med hennes egna relationer? Omvandlades hon själv till en bok? Ingenting tycktes omöjligt att förvänta sej.

2008-09-13 · 22:27

Lita svårt att orientera sej är det allt efer en veckas bortovaro. Nu är jag hemma igen efter vandring i Alperna. Rena friskvården!
Så fort jag börjat känna mej hemma igen ska jag komma med kommentarer om Den trettonden historien och börja läsa Darkside till cirkeln, om jag nu lyckats installera rätt program för att komma med. 

2008-09-01 · 14:14

Det var obegripligt varför Jenny Diski gav sej ut på resor. Helst ville hon sitta hemma i soffan och läsa böcker eller skriva dom. Hon sökte sej till strapatsrika exiler för att få vara ifred och skriva om sina tankar, sitt liv och sej själv.

Det är en ganska gnällsjuk prosa i ett flöde av tankar och ojanden över alla obekvämligheter hon drabbas av och hur mycket bättre det hade varit om hon inte rest iväg. Men i den täta massan av klagan ligger små glimmande stråk av insikt, ödmjukhet och nyfikenhet som gör att man förlåter det mesta. Så blir det också lite spännande att få veta vad som kommer att bli nästa förskräcklighet.

Citat från TV-intervjun då jag upptäckte henne:
"Jag vågade inte ta livet av mej, för tänk om det fanns ett liv efter detta. Vilken ironi!"
Ett citat ur boken efter att hon blivit våldtagen och hon äntligen kunde börja prata om det nämner hon våldtäkten som "att jag lyckades bli våldtagen". Det är också ett sätt att bemäktiga sej situationen och befria den från skam.

Hennes enda bekymmer nu, när hon blivit så erkänd som författare och föredragshållare är att hon börjat förlora sin gnällspiksmentalitet och bli så förnöjd med tillvaron att hon inte längre har nåt att klaga över.

Bäst är epilogen där hon finner ut hur hon ska lösa problemet med att skriva reseskildringar och ändå få stanna hemma. Kanske har hon då löst dilemmat och därmed förlorat sej själv. Vem vet?