2010-03-09 · 20:17

Inspirerad av titeln på boken "Boktjuven", har jag börjat skriva en novell med namnet "Boktjuten".

Den handlar om en kvinna som om nätterna hör fasansfulla skrik som tycks komma från det rum hon befinner sig i, hennes sovrum alltså (trots att ingen annan än hon finns i rummet). Ruggiga men liksom dämpade tjut. Hon lyckas så småningom lokalisera skriken till en begagnad bok hon nyligen köpte på ett antikvariat (eller på Internet).

När hon börjar göra efterforskningar, upptäcker hon att i boken hon har förekommer en karaktär som inte verkar finnas med i några andra exemplar av samma roman.. Ännu kusligare blir det - för karaktären, en kvinna, visar sig ha samma namn och utseende som en person som har existerat i verkligheten och som försvann under mystiska omständigheter..

Kan hon på något sätt ha blivit instängd i boktexten?? Svaret på den frågan får ni bara om ni läser novellen.

2010-03-09 · 17:43

Vilken är den högsta ålder i vilken någon skrivit en riktigt bra skönlitterär bok?

Jag funderar på om rätt svar kan vara 87, det vill säga så gammal som Doris Lessing var när hon skrev "Alfred och Emily" (den utkom när hon var 88).


P.S. Jag kan tyvärr inte vara med och fira Earth Hour i år, eftersom jag ska på ljusterapi den kvällen.

2010-03-08 · 15:47

Ordet läs-kö kan ju även utläsas läsk-ö. Bodde man på Läskö skulle man antagligen få en riktigt läskig typ av diabetes.

En sockerbok som John Lennon föredrog framför en sockerbit, är "Sugar Blues", en 70-talsbok anti socker och anti sockerindustrin. Han läste den under sina år som hemmaman (hemmapappa), och den gjorde starkt intryck på honom.

Här, i den radiointervju som blev hans sista intervju, pratar han engagerat om socker och sin son:

"His basic diet is pretty health-food oriented - although I don't make him suffer. He can get his ice-cream maybe once a week. I try and discourage it in the winter, because it's.. you know, winter. If he goes to friends' houses he eats what they eat, and things like that.

He can go to McDonald's occasionally, I don't want him going there every day and living on junk food. And they're selling sugar. We don't eat sugar, mainly - although I'm guilty of it when I make records, because it gives me energy. But since I met Yoko in 1966 I've not taken sugar as part of my diet.

And the damn commercial; that constant sugar sugar sugar sugar sugar sugar sugar... And the only break is: hamburger cheeseburger hamburger cheeseburger. Sugar sugar sugar sugar sugar. And I think it destroys the child's physical health and therefore affects his mental health."

Jag tror att det där hade kunnat bli början på ett Lennonfört korståg mot socker. Hälsosam och sockerfri mat engagerade honom 1980 på ett liknande sätt som fred gjorde 1969.


John och Sean Lennon i april 1980.

2010-03-08 · 15:20

Veckor måste man ta i en viss följd; man kan exempelvis inte ta första veckan i juni före andra veckan i mars. Böcker däremot, kan man läsa i vilken ordning man vill. Får man lust att läsa en bok är det bara att göra det; man behöver inte placera den i läskö.

En bok kan man uppleva flera gånger, läsa om. En vecka som varit, kan man inte vara med om igen.

Ändå skulle jag välja veckor framför böcker. Utan veckor, skulle man varken få uppleva fler veckor eller fler böcker. Men utan böcker, skulle man fortfarande ha veckor.

2010-03-08 · 09:30

Om man kunde hoppa tillbaka i tiden till när man var yngre, och rekommendera sig själv att läsa en bok, vilken bok skulle du ta då?

(Boken kan vara en bok som utkommit efter att man var i den åldern.)

2010-03-07 · 17:33

...som vi själva författar. Och medan vi skriver den, skriver livet en roman om oss.

Så livet är både en roman och en författare. Likaså vi.

(Livet är en roman som vi själva författar - ja, utom de första kapitlen förstås, vilka skrivs av våra föräldrar med flera, av våra "barndomsförfattare". Lotta Th skrev tidigare i veckan: "Jag vill vara en barndomsförfattare, jag skulle vilja skriva barnen en barndom som inte gjorde ont och sedan skulle det goda följa med i nästa led och nästa. Tack fiskis, nu ska jag drömma såpbubblor och mjuka famnar.")


Bokcirklars officiella månad är: mars! Inget av månadens ord är överdrivet vackert, men båda är inbakat geniala: "fotvård" och "fallucka".

Det inbakat geniala är att börjar man studera det sistnämnda ordets konstruktion, hamnar man i en sorts fallucka vid "ll"-partiet, respektive att antalet fötter man vårdar är just två - foTVÅrd.

P.S. Undrar om det som snöflingor känner när de singlar ner, inte är: fallycka.

2010-03-07 · 07:50

Tänk ändå att detta hjärta,
att dess lugna och lätta slag,
kan eka i mitt inre som en kyrkoklocka;
lika dystert och dånande.

Tänk ändå att detta hjärta
såsom åskan en ovädersdag
kan mullra så pass kraftigt att jag önskar
att himlen ej var svart, bara grånande.

Tänk ändå att detta hjärta
även nu när jag är olyckligt kär
ger ifrån sig sitt stilla och regelbundna dunk,
varken stannar eller skenar; det är lovande.

Tänk ändå att detta hjärta
kan ha ett så stort begär
av kärlek; jag tillkännager min längtan på det sätt
som en ko som vill mjölkas gör - råmande!

2010-03-06 · 11:23

Än kan klimatet! Det har de senaste tre månaderna sannerligen visat.

Även på 40- och 20-talet var det vintrar som denna, berättade min farfar. Vintrar som heter duga. Eller till och med: Vintrar som heter varga.

Vinterperioden brukar ju liknas vid natten, vid en lång väntan under vilken det levande vilar. Men för mig är vintern (om det är snö) som dagen. Det barska marsljuset reflekterat i snön - ljusare blir det inte.

Sommaren är som en natt fylld av drömmar, av avkoppling och halvverklighet. Våren som en ljum, trevlig kväll, och hösten som en frisk morgon på landet. Men vintern är dagen, arbetsdagen. En arbetsdag så sysselspäckad att man lägger allt annat åt sidan, på samma sätt som vissa dagar är så snöiga eller mångminusgradiga att det som helt präglar dagen är plogning, pulsning, pulkaåkning eller att se till att alla kroppsdelar klarar timmarna i kylan. När det är riktig vinter, är det bara vintern som gäller; längtan till våren finns det då ingen tid för. Man lever i nuet. I ett vinternu.

Våren kan litteraturliknas vid att höra talas om en ny bok av en författare man gillar, och se fram emot att den ska utkomma. Hösten är ens nedskrivna reflektioner kring det man läst. Sommaren är bokläsning, befinna sig i en lummig roman. Men vintern är som författandet av en bok - och det är övriga året som är vilan.

Den vargavinter vi varit med om, börjar nu blandas upp med vår. Jag tror att alla tänker samma sak som jag: Sabla vår.

2010-03-02 · 22:39

"Leklust eller Flickan utan egenskaper". Jag tänker att om flickan från den boktiteln existerade, skulle det kanske bli som i den här bloggningen av Malin Svedjeholm: "Har varit borta idag och gjort ett personlighetstest hela dagen. Jag fick IG."