Profilbild
2014-04-15

Ja det är väl knappast något att hymla med att jag är mallig över min farfar. Av alla hjältar, berömdheter, legender och bragdmän, nutida eller historiska, påhittade eller verkliga, är han  för mig den allra främsta. Jag ser skavanker hos såväl Buffalo Bill som P T Barnum, jag inte ser hos deras svenske kollega Brazil Jack och jag skulle inte byta de droppar av hans blod som rinner i mina ådror mot allt smör i Småland.

scan0003

Det märkliga med honom och hans karriär är att han egentligen inte var särskilt ekvilibristisk eller anmärkningsvärt duktig på någonting. Han kunde trolla på en hyfsat hög nivå,  utföra siluettpantomimer med händerna belysta av ett kalkljusaggregat mot en vit duk (Shadowgrafi), och spela fiol. Sten Broman berättar i sin bok Upplevelser av 1900-talet ISBN 91-0-045627-6, om ett cirkusbesök 1908: “Jag hade ju hört åtskilliga av den tidens finaste violinister men aldrig någon som spelade så förskräckligt besynnerligt med konstifika passager och glissandi och pizzicati. Dessutom sköt han till måls rent akrobatiskt och ideligen pratade han högt med publiken på ett fantastiskt sätt. När jag återsåg honom i min mognare ålder märkte jag att hans svada nästan var allra märkligast. Hans nästan vansinniga humor var i många partier lik Fakiren Falstaffs och Lundakarnevalernas studenthumor. Ja han var verkligen en märklig man.”

Vad var det då som gjorde att han satt så djupa spår i vår historia? Per Arne Wåhlberg skriver i sin fantastiska bok Cirkus i Sverige ISBN 91 7798 591 5, “Man behöver inte vara särskilt konstintresserad för att känna till namnet Anders Zorn. Man behöver heller inte ha sett en revy för att ha hört talas om Ernst Rolf eller Karl Gerhard. Och man behöver inte ha satt sin fot på cirkus eller nöjesfält för att veta vem Brazil Jack är. Han är på något sätt självklar i den svenska nöjeshistorien.”

skanna0312

“Vi vill inte att vår nästa statsminister ska heta Brazil Jack.” Vitsade Göran Skytte i en ledare i SvD 2012-01-29 apropå Juholts nesliga avhopp. Jag förmodar att det ska tolkas som att vår statsminister inte behöver vara så himla häftig och cool, huvudsaken är att han får jobbet gjort. Självaste Uffe Lundell sjunger om honom på senaste plattan i en sång betitlad 63 i november och själv har jag givit honom en nyckelroll i min roman Stickspår ISBN 978-91-980921-8-9.

8

Betänk att det trots allt var så långt tillbaks som 1952 Brazil gick bort i en ålder av 81 år men han har aldrig blivit helt glömd. På både prosa och vers har han apostroferats inte bara vid sin bortgång utan både före den och som sagt, långt efter, i både press och skönlitteratur. Lars Ahlin låter oss skymta honom i sin roman Natt i marknadstältet och självaste Nils Ferlin har diktat: “Det var marknad, folk och varor, i stora skaror, menageri. Bäst jag gick och exponera, i regn och lera, melankoli,kom jag ner till vårt nöjesfält och fick se gamle Brazils tält, jag sjöng ut min sympati på Maggie Doodles melodi.” Ferlin minns, “Brazil Jack ja. Allroundartist och cirkuskung. Det gick lite upp och ner för honom i långan tid, men lika oförbrännerlig var han. Det var hans otroliga naivitet som bar honom förmenar jag. Han hörde min barndoms och ungdoms färgstarkaste figurer till.” Jag tror att Ferlin kommer nära pudelns kärna för den gode Brazil samlade sannerligen inte många vuxenpoäng i sitt liv.

skanna0311

I Dagens nyheter ägnade Alf Henrikson sin dagsvers åt Brazil då han somnat in, med den något kryptiska titeln Länge sedan Brazil Jack är död. Dess första vers lyder: “Aldrig klappade hjärtat så, inför scenens konstnärliga bräder som när vi såg Brazil Jack som små skjuta vilda siouxer med hönsfjädrar på i landsortens mindre städer.

skanna0169

Lars Forsell har i boken Telegram från 1957 ändå, enligt min mening, diktat de vackraste orden i sitt Ode till Brazil Jack

“Gud älskar också förkonstlingen, Brazil Jack. Och solen, hans gamla älskvärda slav, och Narcissos, speglar sig gärna i dina blankpolerade stövlar som den speglar sig i barnets öga som ser dig och i pussar och i sjöar och i ängar om hösten och i snön och i vinterns porlande död. För dig lyfter Solen, på Hans befallning, ett åskmoln som en chapeau-claque! Förkonstlingen. Själva piskan som blixtrar älskar Han. Och en del av Hans vilja är förkonstling. Och några av Hans vackraste barn är förkonstlade barn. Kom, säger Gud. Och var inte snöd. Kom, och ta alla hästarna med så får änglarna rida i pausen! Du! Och svara dem som frågar efter renhet med att släppa sjölejonen loss, blanka som klockboetter! Och låt dem tuta i horn för de rena. Brazil Jack har en färg för alla, en volt för alla, en pisksnärt som knallar för de renhetssökande! På söndagseftermiddagarna befaller han Stor Barn- och Familjeföreställning. Tamtatamtatam! Nu… ! Applåder. Genom en flammande eldring hamnar du med ett språng på trappan till himlen, medan alla barn håller för ögonen och tänker att du nästan är död… Det är din förbytande piska som rår. Ta med dig den! Och ta med dig skimmeln, valackerna, vindhästen, paradisstoet så får änglarna rida i pausen! Brazil Jack säger gud… min vän.”

Detta är något till eftermäle för en gammal taskspelare.

Följ mig även gärna på min författarsida www.facebook.com/cirkusmundi