Profilbild
2013-10-02

Dagmar7cm

Efter hektiska dagar på Bok&Bibliotek var jag igår på besök hos hundraåriga (!) Dagmar Falk, min mentor här i Lund. Hon är språkvetare – slavist och rumänist – sen mycket länge.

Jag visste att hon hade suttit och väntat ivrigt på att jag skulle komma hem och rapportera om bokmässans rumänska tema, om författarmöten och upplevelser. Och det var precis det jag gjorde.

– Det påminner mig om när jag kom till Rumänien första gången för femtio år sen, säger Dagmar när jag berättar om Norman Manea och hans böcker. Om att folk liksom levde dubbelliv och man hörde det tisslas och tasslas. Jag minns en judinna på språkinstitutet där jag satt. Hon ansökte om utresetillstånd – och blev omedelbart avskedad. Trots att man på papperet hade rätten att göra det.

Så pratar vi i timtal, Dagmar och jag. Ända sen jag som franskstuderande här i Lund för över fyrtio år sen anmälde mitt intresse för att också läsa rumänska, har Dagmar undervisat och följt mig och uppmuntrat mig. Det är en sorts vänskap och mentorskap jag skulle önska alla. Jag vet att det är sällsynt – men jag är övertygad om att man åtminstone kan börja med att försöka betyda nånting för nån annan, söka intressera sig för, stödja och uppmuntra. Generöst dela med sig av det man kan, och vara på en gång uppriktig och uppmuntrande.

Vi fortsätter vårt samtal, Dagmar och jag. – Ögonblicket är större än evigheten, som Mircea Cărtărescu sa i sitt tal på bokmässan.