Profilbild
2015-02-04

4/2
Snön har vräkt ner i flera dagar, men nu råder stiltje. Morgonvandrade i bländvit torr pudersnö, omöjlig att forma till snöboll. Bilar som övertäckts av snö kan man befria genom att blåsa med munnen.
I dag arbetar jag med recensioner för Aftonbladet och Sydsvenskan. I kväll är det yoga i scoutstugan, bara det är snöuppehåll så kör jag dit. Skönt att få fatt i andningen och sträcka ut kroppen. Författarens och litteraturkritikerns stillaliggande liv kräver daglig motion, annars förtvinar musklerna. Till slut orkar man inte knyta skosnörena.
I går missade jag Bokbussen Alva på årets första tur. Synd. Ibland får jag för mig att allt stänger, bantas bort, dras in och läggs ned om det är beläget tio mil utanför storstäderna. När då ett mobilt bibliotek kör in på gården är det som att bjudas på ett glas iste mitt i öknen. Jag uppmanar grannarna och mig själv att driva upp utlåningsstatistiken så vi får ha bussen kvar.
Snart har ännu en dag gått när jag inte haft tid att skriva på min nya roman. Att få skrivro är inte lätt, särskilt för mig som behöver lång tid för att koppla bort mitt effektiva, pliktdrivna jag. Det förnuftstyrda tänkandet står i vägen för ett mer ömtåligt, omedvetet och vildare sätt att uppfatta tillvaron, det som hör ihop med skönlitterärt skrivande.
Men nästa vecka har jag avsatt torsdag till söndag för romanen. Det gäller att nå den ”laserstråle av koncentration” som krävs, för att citera författaren Haruki Murakami. Då kommer en vän och kollega hit på skrivarläger. Vi arbetar flitigt, sedan diskuterar vi livet eller eventuella berättartekniska problem.