Femte dagen, 13 januari
I lördags blåste tung, blöt snö in över staden. Allt blev hastigt inbäddat i vitt. Söndagen bjöd på skidväder. I går kom mycket mera snö, som helt begravde vägarnas grus, hjulspår och is.
Vintern får mig att tänka på en av Tua Forsströms dikter i samlingen ”Parkerna”. Den som börjar så här: ”Och så är festen över”. Den dikten tycker jag fångar livsresan i några få rader. Leta upp den och prova att läsa den själv! Här en liten del: ”… Det snöar över skräp/ och serpentiner, det snöar över/ snön och några ljus i snön som yr likt/ svindel. …”. I Tua Forsströms dikter finns alltid en speciell ton. Hon målar ofta upp bilder som hon fått inspiration till av naturen. Här i dikten faller snön stilla, ljus blossar upp, snön yr. Det är lätt att se det hela framför sig! Jag tycker att det i hennes dikter finns humor och vemod, och att de ger tröst.
I samlingen ”Efter att ha tillbringat en natt bland hästar” finns en dikt som börjar: ”Snön yr över innergårdens rosor./ Tog inte stövlar och halsduk med, bläddrar/ i böcker, vet inte vad jag skall göra av allt ljuset! …”. I den här diktsamlingen finns också de här dikterna, ”Jag kände en man” och ”Jag kände också en annan man”. De är verkligen värda att läsas!
1998 mottog Tua Forsström Nordiska rådets litteraturpris och 2007 fick hon ta emot Svensk Biblioteksförenings Aniarapris. Hon har fått många andra priser också.
När jag skriver om finlandssvensk poesi kommer jag också att tänka på två andra finska författare vars prosaböcker kanske numera bara finns kvar i få exemplar på biblioteken. Deras böcker har varit stora läsupplevelser för mig!
Den ene författaren är Oscar Parland (född i Kiev 1912, död i Helsingfors 1997) som bl.a. har skrivit ”Den förtrollade vägen” och fortsättningen ”Tjurens år”. Benedict Zilliacus dramatiserade dessa två romaner som filmades för tv av Åke Lindman 1986 och 1988. Mycket fascinerande tv-filmer! Böckernas handlingar om pojken Rikis barndom är förlagda till Karelska näset. Kriget 1918 ses genom Rikis ögon. Författarens första språk var ryska. Man talade också tyska i familjen. Finska och svenska lärde han sig senare. Romanerna är skrivna på svenska.
Den andre författaren är just Benedict Zilliacus (född i Helsingfors 1921, död 2013) vars bok ”Båten i vassen”, utgiven 1990, är placerad på bibliotekens biografihylla. Den har ett mycket vackert skönlitterärt språk. Gränsen mellan skönlitteratur och det självbiografiska är alltid svår att dra! Även denna bok är en barndomsskildring från Karelen. Benedict Zilliacus återger minnesbilder från barndomshemmet utanför Viborg, ett paradis som gick förlorat i kriget. En mycket fin skärgårdskildring!
Tack Gunnel för ännu ett fint inlägg och intressanta lästips! Jag ska absolut försöka läsa lite av Tua Forsströms dikter… Vi behöver mer lyrik, mera tröst och vemod så här års.
Hej Hanna!
Tack för kommentaren! Då kanske jag ska våga mig på att nämna några andra dikter i morgon.
Vad härligt att du nämner ett par av mina absolut mest älskade dikter av Tua Forssström. En annan underbar dikt som också handlar om snö och finns med i “Parkerna” börjar så här:
“snön yr över
Tenala kyrkogård …”
Tack för dig, Gunnel, jag kommer säkert att följa upp dina rekommendationer!
Hej Chava!
Så glad jag blir att du också tycker om de här vinterdikterna! Och ja, den som utspelas på Tenala kyrkogård är också fin och stämningsfull!
Hej!
Det finns tydligen någon annan än jag som är besatt av de finlandssvenska författare
som har anknytning till KARELEN! De du nämner är också mina favoriter. Vill också
tipsa om kapitlet “Ur en släktkrönika från karelska näset” av Oscar Parland i boken
Kunskap och inlevelse som kom 1991. Du kanske redan känner till den.
Tua Forsströms snövinterdikter är en upplevelse!
Hälsningar från
Inger Björkman, Uppsala, pens. bibliotekarie
Hej Inger!
Så roligt att få respons på texten så lång tid efter jag skrev den! Nu är Tua Forsström invald i Svenska Akademien och Anna Hallberg skrev så vackert om Tuas senaste diktsamling “Anteckningar” i DN 16 feb -19. Den diktsamlingen hade vi uppe en kväll på Västerås stadsbibliotek i “Samtal om poesi”. Jag håller i dessa samtal en g/mån och jobbar någon dag då och då på biblioteket, annars är jag också pensionerad bibliotekarie nu.
Tack för boktipset! Kände inte till den!
Eeva Kilpis lyrik och prosa tycker jag också om. Kjell Westö har skrivit många fina romaner och han har fått ett rejält genomslag i Sverige. En författare som skriver på finska är Katja Kettu. Hennes “Nattfjärilen” är en upplevelse att tränga in i. Det är ju inte Karelen, men den börjar med huvudpersonens skidfärd från Finland mot ryska gränsen.
Hälsningar!
Gunnel