Under tre veckor i somras lästa vi Peter Høegs Effekten av Susan. Varje måndag släppte vi en eller ett antal frågor. Under några få timmar samma dag hade vi en chatt där vi ventilerade vår läsning och så här gick diskussionen.
Första veckan pratade vi om karaktärerna i boken. Vilka var de inblandade? Och hur porträtterades personerna?
Så här tyckte signaturen Dalom:
Jag gillar att deras personligheter går ihop med deras krafter. Hennes man, med sin musik får drag av råttfångare- och folk följer efter.
Signaturen Bokgalen resonerade så här:
De är mer som huvudpersoner i en ”aktion-film”, dvs lite fokus på deras djupare karaktärer och personlighetsutveckling, mer fokus på ”aktion” och thrillereffekter i boken. Allt djupare dykning i personporträtten uteblir, de känns ytliga och suddiga.
En deltagare skrev:
Upplever det som att handlingen är skriven för film. Och ändå, i filmen skulle man aldrig kunna återge berättarrösten. Däremot hör man nästan i boken hur filmmusiken skulle låta.
Andra veckan samtalade vi om bokens tematik, symbolik och budskap. En deltagare skrev bland annat att:
Jag har läst en bok av Hoeg tidigare och jag tycker att det finns hos honom den där tanken att vår kulturfernissa är väldigt ytlig. Vi har inte långt tillbaka till de primitiva reaktionerna, att vi låtsas mycket både inför oss själva och andra, att vi egentligen inte vågar se hur grov och primitiv existensen är.
Signaturen Mars tyckte att:
Det är mycket som rör personernas inre konflikter. Det är ett starkt tema och budskap. Känsla-förnuft, kärlek som kemisk reaktion och kärlek som något oförklarligt.
Men vad blev omdömet om boken i stort? Blev det tumme upp eller tumme ner? Ris eller Ros?
Albins omdöme:
Jag gillade hur boken svängde. Först läste jag den som en spänningsbok för att sen läsa den mer som en diskussion kring moral.
Signaturen Inaj skrev att:
Allmänt tycker jag att boken var kul att läsa, inte det bästa jag läst men en rätt bra bok. Tycker Susan och hennes familj ibland blir lite för stereotypa. Allt gick lite för lätt, MacGyver-varning på somligt. Viss samhällskritik fanns ju och det höjde boken ett snäpp i mina ögon.
Signaturen Annas slutomdöme löd:
Sträckläste nästan boken. En bok som krävde sin läsare. Perfekt. Har inte läst denne författare tidigare.
Det här var bara några av alla de reflektioner och tankar som utvecklades under läsningens gång. Det roliga med bokcirklar och som blev väldigt tydligt när vi pratade i somras är att man varken måste tycka att boken är bra eller ha samma åsikt om boken för att få ett bra samtal, tvärtom! Så det var extra roligt att diskutera med så många engagerade läsare som tyckte både lika och olika och att det via dessa allas våra reflektioner uppstod så många olika vinklingar och sätt att tolka boken.