Profilbild
2016-06-01

Börjar med ett citat av Monika Fagerholm: När jag inte simmar så tänker jag på att simma.

Jaha, jag som skulle återkomma om Jamaica Kincaid. Hur gick det då? Inte bra. Det kom ett högtryck i vägen. Det kom en brygga, ett begär och en danska i vägen. Det handlar om att bada och simma. Så fort det våras och långt in på hösten måste jag i havet, jag måste bara i. Från november till februari badar jag inte så mycket utan jobbar desto mer. Jag sparar timmar och gnetar för att kunna ta lite ledighet när begäret sätter in, som jag vet att det kommer att göra. Och nu har jag en fin samling plustimmar på mitt saldo.  Och just denna sista vecka i maj har ett större högtryck så fint placerat sig över trakten där jag bor.
Mitt arbetsschema tillät kompledighet flera halva dagar. (Frågan är om inte ordet kompledig tillhör svenska språkets vackraste)

Haverdal
Nåväl, när jag skulle plocka med mig några av Kincaids romaner och försvinna till den fallfärdiga lilla bryggan som är mig så kär, visade det sig att samtliga titlar var utlånade. Det var ju glädjande på ett sätt men tråkigt för mig. Mest nyfiken på romanen Lucy som sägs handla om modershat, klass och utveckling.

Vad läsa? Vad ta med till stranden?
Det var brådis, kroppen skrek
-Bada mig, bada mig, med allt pockande röst.
Det var 27 grader varmt ute, bikinin låg och fick torrsprickor i bilen.
-Skynda dig.

Då gjorde jag något som jag aldrig annars gör: ryckte en bok från Nyhetshyllan UTAN ATT VETA NÅGOT OM DEN. Så lättsinnigt väljer jag aldrig böcker annars. Alltid på rekommendation, tillförlitliga läsvänner eller egna spaningar.

Olga RavnDet blev Olga Ravns roman Celestine.
Jag hoppar över beskrivningar av badens härlighet.
Olga Ravn är en ung dansk författare som tidigare gett ut diktsamlingen Jag äter mig själv som ljung: flicksinne. Celestine är hennes romandebut. Hon har gått Forfatterskolen i Köpenhamn vilken verkar ha fostrat en rad andra danska författare, har jag för mig.
Jag får syn på att Cilla Naumann skrivit efterordet och läser det först av allt.
Inte för att jag gillar efterord, inte förord heller för den delen. Eller jag brukar inte orka läsa dem.
Men Cilla Naumann uppskattar jag mycket. Inte minst hennes fina roman Springa med åror som bland mycket annat handlar om havet och baden i havet. Och just hur det känns med den varma huden mot det salta vattnet. Hur helande, hur oemotståndligt.

Celestine visar sig vara ett perfekt bokval denna mycket varma dag med heta ökenvindar över det halländska landskapet. Jag sugs genast in i berättelsen om en ung lärare på en internatskola, hennes ensamhet. Pojkvännen Kim och hettan. ” Vi stod i kött och nektar upp till halsen”