Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson och Kärlekens samtal av Roland Barthes är stora böcker om förälskelse. Båda handlar om att längta och leva i ett rus av fenyletyalmin som liknar amfetamin. Kärlekens hormon kallas oxetycin och är ett hem. Förälskelsen är resan, äventyret, upptäckten. Alla som läser Lenas korta roman känner igen sig. Förälskade människor förändras och ingenting kan stoppa Eros när pilen väl är skjuten.

Eros är en blind gud utan misskund. Edith Södergran skriver om att hennes trädgård är full av skärvor. Den lilla sjöjungfrun i Andersens saga gjorde en pakt och förvandlades till kvinna, för att hon älskade en man. Men varje steg hon tog var smärtsamt, som att gå på en knivsegg.

I Mary Stewarts och Philip Pullmans böcker är förälskelsen alltid kopplad till ett mysterium. Två människor möts och dras in i mystiska händelser och sammanträffanden. Om du är förälskad ser du tecken överallt och allt har en mening även om du inte förstår någonting alls. The Sliding Doors. Öde och slump. Varför träffades just vi?

Förälskelsen är evolutionens briljanta kemiska mysterium för att någonting nytt ska komma till världen, ett barn, en idé, en bok, en rocklåt. Till exempel God only knows med The Beach Boys eller The man with a child in his eyes av Kate Bush. Filosofen Hannah Arendt skriver att förälskelsen eller kärleken är anti-politisk. (När barnet som är kärlekens frukt föds, då återvänder de två älskande till världen.) Psykoanalytikern Rollo May skriver att förälskelsen en revolutionär energi (i Modet att skapa). Förälskelsen leder till ruin eller äng, öken eller strand. Det är som Fernando Pessoa skriver: Jag älskar dig, men jag vet inte varför jag älskar och jag vet inte vad kärleken är…